Amanda

Amanda i vinterskrud

En berättelse om en liten liten häst

Amanda är hennes namn, hon flyttade in hos oss -96.

1 år gammal.

En liten helt orädd häst, som var med på alla promenader.

Kompisar från stan som kom besök tyckte att det var lite märkligt att ha med sig en häst på promenad...haha ibland två. 

Algot hennes stora hästkompis hängde på, en hund och några katter....helt normalt.

Amanda har lärt många barn rida.

Hon älskar att ta hand om barn, samt att bli ompysslad.

Hon brukade åka med som sällskap till ridlektionen, otroligt stolt!

En liten svart prinsessa med diamantpannband, alla fastnade för henne.

Åh, vilken söt liten häst!

När tjejerna växte ifrån henne började dom köra agility med henne hemma....lekte på ridbanan.

Våra tjejer har i flera år varje sommar varit på ridläger. 

På det ridlägret kom vi i kontakt med en familj vars ena dotter blivit  rädd för hästar.

Dom ställde en fråga, om vi kunde tänka oss att låna ut Amanda.

Ja, så blev det! Otroligt lyckat. 

Amanda hjälpte verkligen den här tjejen, tillbaka kom glädjen med hästar. 

Dom gjorde allt red, körde med vagn, lekte.

Efter ett år där var tjejen redo för en större häst och så blev det.

Amanda kom hem igen. 

Vi började fundera.....är det rätt av oss att behålla henne bara för vår egen skull. 

Ingen här kunde ju rida henne och hon älskar ju barn.

Våra tjejer började bli stora.

Att skiljas från en familjemedlem är inget lätt val. Men vi kände att det var egoistiskt att behålla henne bara för att vi hade svårt att lämna henne ifrån oss. 

Klart att någon annan skulle få glädje av henne.

Så dök en familj med 2 barn upp, en familj som levde med hästar, arbetade dagligen med horsemanship.

Dom hade en shetlandsponnykompis och massa stora hästkompisar, alla gick i en stor flock.

Allt kändes bra. 

Amanda flyttade hem till sin nya familj.

Dom fick henne och om det av någon anledning blev så att dom inte kunde eller ville ha henne kvar, skulle hon flytta tillbaka hem.

Men så blev det inte!

Min ena dotter började helt plötsligt säga mamma du måste ringa och kolla hur det är med Amanda.

Efter någon vecka började hon verkligen få panik, så jag ringde och frågade.

Jo, allt är bra fick jag till svar. Kände direkt det stämmer inte. Ringde igen...Då fick jag som svar att hon är inte kvar.

Va!!! ok säg då var hon är!

I Stockholm hos en hovformspecialist allt är jättebra.

Ok då vill jag ha numret, så att jag kan ringa.

Det tog någon vecka innan jag fick ett telefonnummer.

Ringde direkt upp!

En tjej svarade, hon blev jätteglad över att jag ringde.

Hade några veckor tidigare fått en liten ovårdad liten häst hem till sig.

Det som förvånade henne var att den här lilla hästen hade en sån tillit till människor.

När hon hörde min berättelse förstod hon varför.

Nu visade det sig att Amanda bodde inte i Stockholm utan i Gävle. 

Och Therese var inte hovformspecialist utan djurkommunikatör.

Vi kom överrens om att Amanda skulle få stanna.

 Men den här gången blev jag lovad att Amanda skulle få komma tillbaka till oss om förhållanden ändrades av någon anledning.

Vi har haft regelbunden kontakt.

Helt plötsligt fick vi känslan av att Amanda ville komma hem. 

Både jag och tjejerna helt ovetande om varandra.

Några dagar senare ringde Therese och frågade om vi kunde tänka oss ta hem Amanda igen.

Amanda hade berättat för henne att hon hade en annan familj och att hon bara var på genomresa.

Såklart hon ska hem, hur ska vi nu lösa detta rent praktiskt. 

Med 4 hästar och 4 boxar.

Vi kom överrens om att avvakta ett tag.

Amanda accepterade det ganska länge...hade en åsna som kompis.

Men helt plötsligt började hon gå ut från hagen, inte en gång utan flera gånger.

Nu Ville hon hem!! 

Vid ett tillfälle mötte Therese henne på vägen.

Ok, hur löser vi nu detta?

Det måste lösas!

Nu är det löst!

Nästa vecka kommer hon hem Äntligen!!!

Vilken resa hon gjort denna lilla lilla starka häst med en enorm personlighet.

Nu ska Amanda få bo här resten av sitt liv.

Hon kommer att få ett litet barn att ta hand om <3

Jag ska bli mormor, så Amanda får en ärofylld uppgift!

Vilken otrolig lycka!

Stort Tack Therese <3 

Jag är så lycklig över att Amanda mellanlandade hos dig.

Över vårt möte, kanske det som var meningen.

Många intressanta upplevelser på vägen.

Hur tydliga våra djur är!

Bara vi är villiga att lyssna!

Kommunikation fungerar även på avstånd!

Telepati...existerar vi har fått flera bevis för det.

Amanda vi ses nästa vecka!

Välkommen hem vår kära lilla häst <3

Amanda & Gylfi