Idag har varit ute på ett stort företag haft yoga för vissa av de anställda.
Lite reflektioner, tankar, känslor....
Det som verkligen berör är alla människor med smärta, uppgivenhet, ilska, bitterhet.
Jag arbetar dagligen med människor, kommunikation, energier, frekvenser, intuition.
Är otroligt glad över dom som kommer till mig, antingen på behandling eller yoga som medvetet valt att ta hand om sig själv.
Det handlar om ett samarbete.
Jag är bara ett språkrör för din kropp tills du lärt dig lyssna själv.
Den enda vi ska va beroende av är oss själva.
Att lära sig lyssna inåt...kommunicera.
Det är nåt vi alla kan kan men på vägen, i livet har vi ofta lära oss vad som är rätt och fel.
Så vi anpassar oss, anpassar vår frekvens, kopierar...vilket gör att vi sänker, dämpar kanske tom stänger vi ner vår egen röst/intuition/magkänsla.
Tappar fotfästet, tappar oss själva vår tro...vår förankring i tillvaron.
Vi är inte närvarande, i nuet, i oss själva.
Ständigt på jakt sökande efter nåt bättre.
Har varit ute på olika arbetsplatser tidigare-olika möten-olika konstellationer.
Men alltid med samma känsla.
Kan vi landa? Kan vi va här och nu? vara närvarande? hitta rytmen? balansen i oss själva?
Varför har vi kommit så långt bort från oss själva?
fastän vi bor i vår fysiska kropp!
Är det konstigt att kroppen skriker?
Acceptera, begränsa, anpassa, dämpa, försöka ta bort!
Acceptera smärta, begränsa oss efter smärtan och anpassa oss utan att tro på oss själva- vår egen inre styrka/kraft!
Dämpa smärta, symtom som är vår fysiska kropps enda sätt att kommunicera så att vi ska lyssna inåt...är lika illa som att stänga varningslamporna på bilen.
Du måste stanna bilen/kroppen...ta hand om problemet åtgärda det som behövs innan du kan köra vidare lugnt tryggt säkert med förmåga att lita på dig själv.
Den inre styrkan har vi Alla!
Vi väljer ofta att ge bort den.
Jag vill dela med mig av en egen erfarenhet....
För många år sen hade jag otrolig värk i min kropp.
Blev begränsad av smärtan.
Remiss till sjukgymnast gick regelbundet i 1.5år, fick övningar körde hemma.
Dom ville sjukskriva mig, men inte jag.
Lyssnade inte...körde bara på.
Till slut hade jag inget val, var tvungen att prova en annan linje.
Gick till kiropraktor, han sa-du har alla symtom för fibromyalgi!!
Då hände något i mig, en kraft som sa....Det ska jag inte ha!!! ALDRIG!
Den sa också till mig berätta inte detta för någon!
Berättar du det för din mamma berättar hon sina väninnor som berättar för....och så är kedjan igång. Ju fler som vet desto svårare kommer det bli för dig att släppa.
Jag ville verkligen inte lägga kraften utanför mig själv och mata sjukdomen...om det bara var jag som visste och inte matade problemet...då existerar det ju inte och så blev det.
Nästa fråga, vad kan jag göra för mig själv
Jag kom i kontakt med yoga.
Kände direkt, detta är jättebra...detta gillar Min kropp.
Jag började lyssna inåt....lyssna på vad min kropp hade att säga.
Hahaha Massor...oj oj oj!!! Spännande!
Varje dag är en lära en intressant sådan-Livet är en process.
Hur hade jag mått idag om jag accepterar, begränsat anpassat mig efter ischias, fibromyalgi?
Vilket liv hade jag haft?
Jag vet bara hur jag mår idag.
Till er som läser detta och känner att ni vill kämpa för er själva.
Bli vän med dig själv, bli vän med din kropp, börja lyssna inåt se vad det finns därinne.
Ju mer du lyssnar, desto mer kommer den att berätta för dig.
Som en god lyssnare ställer du alltid upp.
Du tillåter dig också att andas när du börjar uppskatta dig själv!
Fylla din energikropp med Chi.
Efterhand som du lyssnar/ frågar/processar med dig själv frigörs blockeringar, hinder som lagts i din väg i din energikropp.
Du når en högre potential, en högre medvetenhet.
Får på nytt tillgång till din intuition, dina olika sinnen.
Som hela tiden funnits där-Din innersta krets.
