Hur livet lär oss...

Algot-93

Detta kortet ramlade bara ut igår.
Algot....Algot Ps...oj, vad den hästen lärde mig mycket!
Algot kom till mig -93. När jag mötte honom var han hingst 8 år. Ja, han var verkligen hingst. Det var bara att släppa alla gamla mönster-dom funkade inte på honom. Att ge sig ut på promenader...att göra halt, att flytta sig i sidled, rygga...följa...trav, stopp/halt....han blev oerhört lyhörd!
Dags att flytta upp på ryggen. Att använda rösten, tanken, tydligheten utan massa händer & ben var verkligen att lära om för min del. 
Han var ju oerhört lyhörd, så stora/snabba framsteg.
Det blev verkligen en helt annan glädje för mig att mötas på det sättet.
Matilda föddes -94 så jag hade väldigt mycket tid. 
Idag förstår jag hur mycket den träningen har gjort.
Att verkligen tänka utanför ramarna.
Att prova sig fram, att verkligen möta...den här stora hästen som verkligen följde mig, minsta lilla vink pga att jag varit villig att lyssna på honom.
Jag mötte verkligen honom där han var, såg aldrig problemen bara möjligheterna.
Min otroligt fina häst!
När han kom till mig hade han en skada, det var därför han tagits från travet.
Den behandlade vi alternativt, regelbundet under alla år.
Ja, det förstår jag också-där lärde jag mig mycket.
Han blev 20 år...så ganska många års underhåll. Han var ridbar till året innan vi valde att ta bort honom. 
Ett hemskt beslut naturligtvis. Men en dag var han bara klar, det var så tydligt. Jag ville ändå ha en djurkommunikatör som läste av honom...ja, det var dags!
Så otroligt lugn han var den dagen, ja han visste! Han ville bara hjälpa till att lugna mig i min otroliga sorg. Han fick somna in hemma, vi ansökte också om att få begrava honom här hemma så han vilar på kullen utanför.
Det slog mig när kortet ramlade ut......-93, Matilda (min äldsta dotter) född -94 vilken tur att han kom innan.
Att jag fick ett helt år på mig att träna i helt öppen kommunikation.
Hur mycket av det jag gjorde, mitt/vårt liv präglades av det.
Tydlighet, öppenhet, respekt, lyhördhet, kommunikation och naturligtvis i detta ligger massa kärlek.
Vi kan inte bara älska-ge kärlek, utan det andra.
Då blir kärleken krävande, kränkande lämnar inte plats för individen. 
Alla har rätt till sin egen identitet.
Det gör att vi höjer varandra.
I denna andan arbetar jag idag.
Tack Algot för att du lärde mig se saker ur ett annat ljus.
Så våga prova, experimentera...och framför allt...var fullständigt närvarande i mötet.
Vinsten blir alltid stor-på alla håll!

Med ödmjukhet Monica